pärlor åt svin
Otrohet.
Satt och tittade på pojkvänsakademin, funderade kring de där med otrohet. Jag tycker att folk förlåter för lätt, speciellt vi tjejer. Jag vet inte varför, men det känns som om vi inte klarar av att bli lämnade ersatta och utbytta. Men låt oss säga att man får reda på att ens partner vart otrogen och förlåter. Kan man verkligen gå vidare ? Kan man låta bli att undra, vem de var, vart de var, hur de började vem började, låg ni med varandra , hände det en gång, hur såg hon ut, var hon längre smalare snyggre än mig och bla bla bla. Jag hade aldrig klarat det, jag hade aldrig utsatt mig för den psykiska pressen som skulle bli. OCH vem har inte frågat sin partner " SKULLE DU KUNNA VARA OTROGEN IMOT MIG?" "ALDRIG" endå finns det svin som är otrogna, en gång är ingen gång säger en del. Men en gång är en gång för mycket. Jag förstår inte hur tjejer kan förlåta, eller är det bara jag som tar väldigt hårt på otrohet?
