liinamedii

Läser tidningen . De ena förstörs och saboteras mer än det andra. Läste nyss att ett par trädgårdsmöbler slagits sönder på ett ställe där handikappade och funktionshinndrade brukar vara på dagarna. Läser om krossade fönster och stulna bilar. Varför? Jag kan tippa på att personerna som gör det är en grupp personer på 14-19 år. Jag kan inte förstå var de finner sådan ilska och frustration att de måste förstöra för andra personer. Jag tycker att det är så förbannat dumt, sedan blir jag irreterad på komunen som inte öppnar någon ungdomsgård där de kan göra saker för ungdommar som de tycker är roligt. Skaffa en vägg där de får klottra, en ramp där de kan åka inlines, arrangera olika aktiviteter . Lyssna på vad ungdommarna vill ha , för något annat måste de få att göra. Jar har inte heller varit guds bästa barn, jag stal en cykel en gång, för att det va 26- ute och jag var full och skulle gå 2 km hem, men jag fick så dåligt samvete att jag gick tillbaka med dem dagen därpå. Men jag har aldrig förstört eller saboterat för någon annan. Har man glädje av att slå sönder trädgårdsmäbler? Om man har de hur känns det? Eller går man där i från efteråt och bara "är" Jävla ungar säger jag.  Lår saker vara gå hem och förstör era egna saker.