Mina och dina behov

Hörde på ett program på radion idag. Där de tog upp samvarons "vara eller icke vara " Där man av olika skäl inte levar som tillsammans tillsammans så att säga. Det ringde in en man i ca 35 års ålder och berättade att efter tre barn två varsina företag så var det inte direkt friska vindar i sängkammaren . Frun va trött och utmattad medens mannen va wild and crazy. Men efter att ha fått avslag flera gånger hade han frågat...Han hade alltså frågat frugan om det går bra om någon annan uppfyller hans behov, de var ju inte så att han inte älskade frugan lika mycket bara för att en annan kvinna skulle tillfredställa honom, nej nej nej, så var inte fallet.


OCH  mina damer och herrar, detta skulle inte klassas som otrohet menade han på.

KLART SOM FAN, där otrohet. Man är otrogen mot den människa man älskar. eller lever ihop med, för jag har svårt att tänka mig att älska är ett ord som mannen inte riktigt behörskar. Skulle jag vara i denna sitts så skulle man få tala ut om det, första tanken skulle inte vara att gå till någon annan, att den tanken ens skulle infinna sig är uteslutet. Jag tror att om P skulle föreslå att han skulle gå till en annan kvinna för sex, så är min reaktion förmodligen tema "avslitning av kön" eller aktivitet "packa ihop dina saker och var ute inom 5 " Det där med realtioner är ju en fråga man kan bli förvirrad av. Enligt mig är en relation kroppslig och själslig och detta går hand i hand, uppstår feltackt så stannar man upp och börjar gå tillsammans igen. Det finns alltid en lösning, på allt inom detta vara eller icke vara. Men otrohet är det verkligen någonting som hör till ett förhållande. För mig finns det inte.

Klart att ett förhållande har ju up and downs ÄVEN MITT ! Väldigt noga med att säga att bara för att jag älskar min P så är livet inte alltid rosor, jag kommer faktiskt hem och disken är kvar. Inget förhållande kan vara perfekt. Men att vårda ett på det bästa sättet är en bra väg att gå för att få det att fungera. Min farmor och farfar har varit gifta i ca 50 år, det är helt otroligt, jag och p har varit tillsammans i 1,5 . vi har alltså ca 49 år kvar av vårat förhållande. Det är möjligt att vårda ett förhållande, utan att byta ut en person. Respektera och acceptera vårda och lindra . Så kommer man att kunna tala om för sina barnbarn sedan hur man håller kärleken vid liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0