Du är värd mer !
Usch ! Jag blir så förbannad . En nära vän till mig var här för några veckor sedan, hon berättade att de ska bli tillskott i familjen. Jag är jätte glad för hennes skull, vi pratade till och från men sedan säger hon att " det jobbigaste är den falska omtanken" Ni vet man har inte pratat med någon på flera år eller har inte ens någon kontakt och så ska de helt plötsligt bli bästis , bara för man är gravid, ungefär som när någon dör, då känner alla den personen och lider. Falsk omtanke. Ännu en mycket nära vän är gravid (dessa två är i samma vecka) Nåja vi var på fest och folk behandlar henne som om hon vore handikappad, pratar "bäbis språk" med henne och tar sig friheten att klämma och känna på hennes mage. Hello shame on you ! Dessutom så stör det mig att en av mina närmsta vänner och har varit de under 11 år blir behandlad som "när det passar mig så ringer jag henne" förstår ni ? Hon ställer upp , hämtar lämnar , hundvakt fixar och styr för att vara alla till lags och ursäktar att hon finns. Det som gör mig mest förbannad är när hon ger så mycket till alla andra men får inget tillbaka. Nu har hon utalat sig hennes blogg om hur hon känner, och nu reagerar folk. Nu hon måste alltså sätta ner foten för att folk "vänner" ska fatta att "oj ja kanske borde ringa (även fast det inte passar)" Sagt det så många gånger till henne att man måste solla bland vänner ibland, inte för att man kanske får så överdrivet många kvar. Men jisses jag tror jag har 200 vänner på facebook men hur många umgås jag med? 5-6 stycken men endast 3 intensivt .
Jag försöker att vara en god vän hela tiden dygnet runt, för är man en vän så är man det. Resten är folk och bekanta . Jag håller mina vänner nära om hjärtat och vet att jag kan ringa dem mitt i natten, vi kan sitta tysta utan att behöva säga något. Men jag har som sagt sett vilka som faktiskt ger det som jag ger, och vilka som fanns kvar OCH där när jag behövde dem, resten är historia, de låter hemskt. Men vänskap är som en relation man måste kunna ge och ta.
Därför är jag så glad när jag vet att 11 år av vänskap sitter så hårt att man bara har varandra som äkta vänner. Och inte blir den tredje personen man ringer som sällskap till fika när de andra två inte kunde.
