the thing
Någonting jag avskyr och någonting jag fruktar , de kommer ibland, ibland kommer de ofta, mer eller mindre, det är nått jag inte kan styra över . Min ångest, jag säger de rätt ut, det är inget fult , det är nått som finns säkert lika vanligt som förkylning . Ibland kommer de , ibland ofta, eller mer eller mindre. Hjärtat bankar och tankar snurrar och jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra eller ta vägen . Frågar någon hur det är , svarar man per automatik "BRA" för att inte behöva berätta .....I mitt tidigare förhållande fick jag för mig att jag inte fick må dåligt för att min dåvarande trodde att de berodde på honom, eller nått runt om oss . Visst jag nekar inte till att jag säkert många av de gånger hjärtat bakade som hårdast att de inte berodde på just de förhållande jag levde i. Mitt och min dåvarande förhållande ut spelades sig i en lastbil 12 timmar två dagar i veckan och någon enstaka natt i månaden . Men de va långt ifrån normalt , jag va den andra eller kanske den tredje men trots en andra placering var jag långt ifrån den första .
Jag va i de förhållandet rädd för att sätta ord på de jag kände när allt blev jobbigt, smälta in och vara normal , de var de som räknades, inte sticka ut för mycket . Jag har inte valt att må så här, jag kan heller inte göra speciellt mycket åt det, det är så lätt att läsa om självkänsla och egot när man mår bra, men sen när man kommer till kritan är det inte så lätt att vända allt negativt till det positiva Därför känns det så skönt att jag träffat någon nu som frågar mig hur det är , och jag kan svara utan att bli rädd , nästan....... Det handlar inte om min tillit till honom utan min egen tillit till mig själv, jag är rädd för att må dåligt, och rädd för att andra ska tro att de är grunden till hur jag mår .
