oönskad och oälskad
Igår såg jag på kvällsöppet med Ekdal. Jag var otroligt trött med diskussionen fick mina ögon att spärras upp . Det handlade om en far som skrivit en bok " den vackraste gåvan" (Pelle fredriksson) Han skriver om hur han inte kunde älska sitt barn , ett oönskat barn.
jag undrar hur man även om det barn som är en del av en själv inte kan älskad av mamma&pappa . Hur man kan se sitt kött och blod utan att bli berörd. Barn haralltid två förälldrar delaktiga eller ej, men ett barn är skyldigt till att bli älskad , för barnet har inte kommit med stårken så långt i utveckligen har vi kommit.
Jag har jobbat på dagis och praktiserat på skolor och jag har sett så mycket, undrat så mycket över hur vissa visar kärlek till sina barn . Jag tror att den dagen ja får barn kommer jag älska sönder dom, de gör man väl när man blir mamma , eller? Barn är de finaste som finns i hela världen och ingenting kommer någonsin att kunna ta det ifrån en, och så är det väl när man blir pappa ? För mamma och pappa enligt mig är samma sak, även fast jag innerst inne vet att i juridiken har mamma oftast alla fördelar, mamman har de sista ordet om graviditeten, och om mamma och pappa ska skiljas om de äe sambo ska mamma godkänna delat vårnad . Så pappa har inte mycket rättigheter men pappa och mamma har en skylldighet att älska sitt barn , det finns ingen annan väg .
Sen måste jag även tillägga att skaffar man barn med en man som inte vill så undrar ju hur stort ego man har ? jag hört många som råkat ut för att "få barn" utan vilja , dock lever ingen tillsammans med mammorna nu , de tog ett beslut över huvuden på papporna, de ville inte ha barn med henne, men de ville inte vara skittövlar och sticka. Men de älskar sina barn mest av allt i hela världen .
