liinamedii

Alla är inte lyckliga, alla är heller inte olyckliga . men mellantinget "trivs" funkar alltid . Om man trivs eller har de bra som det är eller någonting liknande så är det endå helt ok .  Men jag läste en av mina närmsta vänninors blogg om man känner sig trygg i de man är van vid, vare sig det handlar om humör plats situation osv. Jag är lycklig jag känner glädje, men sen vet jag oxå hur olycka och sorg känns , inte mer en någon annan men heller inte mindre . Efter att mr o försvann , eller en av de gångerna han lämnade mig så var jag apatisk , jag åt inte jag drack inte jag orkade inte ens tänka på att duscha, jag förstod att livet är fan mig inte lätt , och att bli så oerhört förstörd tog hårt på mig även när jag med hjälp av en stark vilja och mina goda vänner blev bättre och kunde förstå och smällta allt, så är jag fortfarande livrädd för lyckan . Lyckan drabbar inte mig.........inte fullt ut. Aldrig i livet , jag har en unberbar pojkvän och jordens finaste vänner . Snoff en människa som jag känner mig trygg med . sanna en person som är likvärdig sin syster hon gör mig glad och jag känner mig värdefull i dessa personers lag. Sofia och jag har en lång vänskap bakom oss så som sofie och annie . Men rädslan för att förlora någon man älskar som som exempelvis mina vänner tar mycket större plats än att bara få glädja sig åt det man har.

Älskar man någon så vårdar man de med så mycket kärlek och värme man har. Man visar sin uppskattning och sin trygghet . Man älskar. Alla är vi rädda för att bli lurade råka ut för svek och sorg, vilket kommer hända om man känner lycka hela tiden...Jag har kännt olycka och sorg och vill aldrig mer råka ut för den igen, jag är färdig med den känslan, men jag vet att de kommer att drabba mig dig och de flesta . Så varför vara lycklig, varför inte vara olycklig när det är endå den känslan som känns trygg.......för värre kan de ju inte bli.


Jag har svårt att planera mitt liv på ett lyckligt sätt, "allt löser sig" Säger många till mig , de kan oxå skita sig rejält , det kan gå käpp rätt åt helvette , är det någon som tänkt så? Jag antar det, "allt löser sig till de bästa " den har man oxå hört, men vem är det som kan garrantera det? Gud ? Jag menar jesus tyckte nog inte att de var den bästa lösningen att just han hängde uppspikat på korset , tror inte han kände någon större lycka . jag är inte troende så för mig gör det desamma . Vi lever i ett sverige där var och varannan är arbetslös , sjuka tvingas jobba unga knarka små flickor säljer sina kroppar.......Men de löser sig, allt sker till det bästa . Jag menar i finspång där jag lever samhälle 2010 har vi hemlösa , alkoholister som står i byns p-hus och sover i sopsäckar. Men allt löser sig . Allt sker till de bästa. Eller ?


Man måste någon gång åka på sorgen för att känna lycka . Men om sorgen och förlusten blivit så stor att man sedan inte vågar sig på lyckan , vad är det för mening då? När jag hör folk planera sina liv i hus med tre barn stor kök och en hamock o trägårdn så kääner, "men tänk om de skiter sig" då står du där med skitit kök trasig hamock och jobbiga grannar plus en karln som förmodligen hittat en yngre förmåga att sätta på" För de händer, "det händer inte mig, han är inte sådan" Jag varnade dig . Lyckan är till för att folk ska få känna på att bli olycklig.  Så fort jag känner att jag är lycklig så vet jag att de kommer gå över, de kommer inte alltid vara så här bra, de kommer inte alltid att kännas så här. För någon gång skiter de sig i alla fall .




Det är bra skrivit av en nykär nybliven sambo , jag har liksom inte ens fått upp mitt namn på ytterdörren . Men jag säger att jag är livrädd, han kanske tröttnar hittar en ny, en bättre . Sen står jag här utan hem och få dela rum men en 18 årig student ifrån linköping, vad vet jag ? De händer jag har vart med om de förr. Dock var jag en 17 årig blondin som tog en annan kvinnas plats . Å hon trodde sannerligen att de aldrig skulle hända, så som jag aldrig trodde att han skulle göra om det. Va dumt !