liinamedii

Kom hem till min lya, de va tyst, de va mörkt . Det var bara jag där . Ingen annan . Kylskåpet va tomt, orka handla, ja klarar mig på vatten och bröd, klädhögen låg i soffan , vad gör de ? bara jag som stör mig på den endå. Snubblade över plattången som låg på golvet, äh tar upp den i morgon ..........kul liv, är det så här de ska va, ska de behöva bli så här bara för att de inte blir som man har tänkt sig. De flesta av mina vänner har sina pojkvänner, myskvällar och familjemiddagar osv, jag har bara mej, det är de enda jag behöver bry mig om. Min ena närmsta vän drog till småland gifte sig och väntar sitt tredje barn, min andra väntar barn och min tredje har karl och är kär upp över öronen . Jag trodde kanske jag skulle hitta nått jag sökte när jag flyttade eller komma närmare de jag ville ha, men jag är så långt ifrån allt man kan komma. Vill inte sitta här om 10 år och undra va mitt liv tog vägen om jag ändå bara har mej själv att rå om . Jag vet en "dam" hon är runt 45-50 har säkert aldrig haft en karl, inga barn har bott här hela sitt liv, hon äger en katt. Det är hon och hennes jävla katt liksom som gäller, jag vill inte bli sån . Jag vill kunna vakna upp med någon om tio år , och ha upplevt mer än detta jag har nu. Och om det är omöjligt så vill jag vakna upp om tio år någon annanstans och veta att jag har levt ett liv som jag inte behöver undra över hur det va om jag inte levt. Jag vill resa till okända land lära mig språk, knulla i en rondell risa på en elefant , eller nått i den stilen . Vill inte sucka över att katten inte har någon mat och att jag måste se vädret TV4 för att ja ska åka på bingo i ljungsbro eller nått liknande. Jag är 20 år snart, och börja bli rädd för att inget kommer att hända .

När jag va 15 så hade jag drömmar om vad jag skulle ha när jag va 20, jag ville bi i en lägenhet ihop med någon , jobba på ett fik, och ha en hund. Men va fan , jag drömmer fortfarande om att ha en verklighet som existerar för mina vänner . Är jag den som blev kvar eller ? jajaja jag är ung och har hela livet framför mig, men hur ska jag ha tid att leva när jag lever som jag gör nu ? Jobbar äter skiter och sover ..........ja menar ja måste ju kunna uppfylla mina drömmar, ja kan inte säga hela livet att " en dag ska jag" eller "innan jag dör" Kanske börjar att bli dags att tänka efter vad man ska göra med sitt liv , för livet rullar ju på, men det är ju jag som formar det till en viss del .


För under flera år, så planerade jag att leva mitt liv med någon som troligvis skulle dela de med mig, och 100 fruntimmer till, så jag riktade in mig på den banan , de kändes skönt att få leva ett lugnt fint liv men någon man älskade högt. Meningen med livet är väl ändå så att man ska leva tillsammans med någon man älskar, man ska liksom ligga under samma sten i slutet .Men sen så sa det stopp efter tre år av .......................drömmar . Mitt liv fick en helomvändning, och jag bröt ner mig själv ända in i märgen , mitt liv var förstört, för att ja hade lagt de i någon annan mans händer.och nu har jag bara mej. Allting handlar om mig och mitt liv, tänk om ja kanske kunde börja förstå de nu på riktigt. Om jag någon gång gör de, fattar vad de är jag sitter och skriver så hoppas jag att jag tar i tu med mitt liv. Och lever de som jag vill och lär . Min farmor var nog i min ålder när hon tog båten till Sverige flyttade till en främmande land, i en främmande stad, skaffa sig ett jobb en karl, och flyttade igen , bildade familj och levde nog rätt så lycklig, jag tror hon är nöjd med det hon har presterat under de här åren , hon va modig som gjorde de. Hur långt har jag flyttat ? Till grannkommun 6 mil bort , varken främmande eller skrämmande. Fan ja måste göra någonting .