liinamedii

Ibland vaknar jag upp rätt ofta faktiskt, och undrar varför jag inte gör något med mitt liv, men det är så lätt att gå ifrån spegeln och dra på en grym låt och låtsas som om den frågan inte finns . Jag är rätt nöjd över att jag lyckades skaffa mig ett jobb klippa mig och färga håret. Flyttade hemifrån relativt tidigt , tjänade mina egna pengar och vaknade till väckarklockan varje morgon, jävligt nöjd att ja kom så långt, de trodde jag inte för ett 8-9 månader. Då satt jag hemma hos farsan, irriterad på mitt dåvarande jobb som dagis fröken och förbannad över bolla trav tidningar och Mankel böcker som låg utspridda över min och fars gemensamma lya. Faktiskt så var de lika bra som dåligt att växa upp min farsan . Man blev vuxen för fort, tror jag va 6 bast första gången jag tvättade fönster hemma i kåken, efter att morsan dragit med sin nya snubbe tyckte jag väl synd om farsan. han gick nog ner sig ...Inget man fatta som barn , men så här på senare år har man ju lagt ihop vissa saker. Farsan va bra på många sätt, men ibland önskar man ju att han kanske hade funnits där lite oftare och lite mer intensivare, fast när han väl la den sidan till så blev man irriterad som 13-14 åring . Då ville man ju bara va själv, och med polare, absolut inte med familjen. Farsan hade och har en väldigt speciell relation, men jag tror vi båda trivs .  Vi har aldrig snackat så djup om saker och ting, mer än att plugget var viktigt, det var de enda krav han hade som jag minns, att ja skulle sköta plugget, sen sket han i va jag gjorde.... Ja sköte inte plugget vilket ledde till att han inte sket i de jag gjorde Började dricka rätt tidigt som ALLA vilket i en 13-14 årings mun menas med jag och ett par äldre killar samt min tjej kompis som har de lite taskigt hemma . Alla drack inte, som sagt var de väldigt få i min dåvarande ålder, började med allting tidigt . Men jag har alltid valt själv. Har aldrig haft problem att säga nej, annars hade de gått utför, vissa kan tycka att de gjorde de, men som det asfaltsblomma jag är så kämpade jag mig upp . Varje gång . . . Jag klarar mig alltid, de är nått jag själv har som ett ständigt mål . Jag vet att ja kan, de gäller bara att göra de, är det nått man inte vågar, måste man våga ändå, för de är oftast då man vinner de finaste priset, de handlar kanske inte om en prispokal eller en peng, utan att jag själv gjort det ja inte egentligen vågat. De gör jag rätt ofta, tar chanser, och det är kanske därför folk i min omgivning börjat oroa sig, men ja klarar mig ju.... Och det vet de.

Jag läste min farbrors blogg, han lät bekymrad över diverse saker som jag tar upp i bloggen .. Typska saker för en 20 åring som jag . Började nästan fundera på att börja skriva med papper och penna igen , gillar de faktiskt mer. Är inte allt för öppen här i bloggen av vissa skäl, antar att mina farbröder skulle behöva oroa sig bra mycket mer då. Men som sagt ja klarar mig. Jag har sett folk som har varit på botten , enligt min uppfattning, sett folk som jag fruktar att bli som,   det är de jag själv är oroligför, att hamna någonstans i livet, där de bara flyter på som ingenting, de måste vara tråkigt att ha livet som en "vana" att ta allt för givet, det är då man blir så de äldre på mitt jobb, då sitter man där om 40 år och undrar varför man inte våga, varför tog man inte chansen ? Jag tog chansen och flytta till grannkommun i alla fall, inte ett direkt stort steg, men jag var livrädd för att inte klara min ekonomi , livrädd för att inte ha den trygghet och vänskap...Jag var skit skraj . Men jag gjorde det ändå . Hade lika gärna kunna bo ihop med farsan till jag va 25 , men risken hade då varit stor att jag träffa en boning närking som kör en volvo och tre kg snus under läppen, och sen hade jag förlovat mig skaffat en hund, och sen skulle de la så småningom komma ut en knodd som hette Erik eller något annat charmigt namn . Det var jag mer rädd för måste jag säga, även om livet säkert hade varit mer stabilare än va det är nu. Men då hade jag vart färdig... Då hade lille Erik övertagit mitt och den bonniga närkingens kåk och flyttat in där medens vi satt på ekollonets avdelning på hemmet och undrat över varför vi inte reste längre än till skyllberg... Jag tog en jävla chans när jag drog ifrån hembyn, antingen skulle de bära eller brista, skulle de krisa vilket de inte har gjort ännu, så kunde jag ju alltid dra tillbaka till farsan och käka rostade mackor och oboy och se på sportspegeln . Tack nej nej, inge fel på farsans livstil eller så, synd bara att jag har sett de där varje dag nu. Jävligt träligt att ja börja likna honom mer och mer till åren ... Ser de faktiskt själv, och har hört de ofta ifrån släckt , så jag försöker verkligen att bli de motsatta. Svårt ibland, för även om jag tycker de förbannad skönt att ligga på sofflocket en dag och käka hemkördmat och dricka mjölk direkt ut packetet så är det endå inte de jag vill göra varje dag .


Nåja men efter att ha läst min farbrors blogg så tänkte jag att i min egen blogg så kanske jag ska va lite lenare i truten inom alkohol karlar och diverse kärleksbekymmer som förgyller min underbara tid på jorden . Men det är så livet är , det är de som jag anser vara de intressanta ... Ja kan skriva om mycket annat jag gör om dagarna, hur jag diskar städar, och småpratar med grannarna, men det är ju inte så jävla kul att veta . Så kära farbröder/faster och övrig släkt och vänner, ´när ni vad 20 va gjorde ni då? Antagligen i princip de jag gör nu, om ni inte hade ett fast förhållande eller så, för de har ju som jag tidigare nämnt inte jag, och om jag hade haft de så hade jag ju säkert suttit hemma och tittat på film  och haft mys och läskväll, men den tiden kommer säkert, men innan dess ska jag försöka att spendera tiden på annat vis, och alkoholen är inte det enda jag tycker är kul, har många olika intressen .......Om man frågar får man veta, och inte bara ta allting för givet .