En skiva av minnen
Lyssnar på Ulf, sanna har just gått hem, vi har plöjt igenom två filmer . "allt flyter" och " Yes man" gick och köpte cigg efter att sanna gått hem, ville egentligen gå en bit, men samtidigt var orken inte så nära mig som promenaden. Så det blev ulf, och ulf leder ju till diverse tankar och funderingar som jag ska försöka få bort igenom att om ca 2-3 låtar till sätta på något tyngre och tuffare, och bli förbannad på den person som får mig att må och känna så här.
Men jag är ändå ganska så glad. För ett år sen va mitt liv som ett garnnystan , ett enda trassel . Jag visste ingenting om hur livet mitt , hur de skulle se ut inom en lr två veckors period. Mannen jag älskade sa han älskade mig. Men osäkerheten fanns ändå vid sidan av mig som en skugga . Skuggan av hans förflutna och mina drömmar, det gick inte ihop. Tydligen ... Idag så ser jag sanningen på de pappret som jag skrev de kärleksfulla orden till honom, sanningen skrevs av mig, medens hans ord var skrivna på andra sidan bladet. Den andra sidan var tom, det har jag insett nu. Kärlek för mig just nu är den beskrivning jag gav till sanna på ett litet vulgärt sätt idag . " love i shit, love is like a
toilet full of shit, and you need to eat the shit, and throw it up , and eat again" Så ser jag de . Men mitt förhållande till kärlek kommer kanske ändras någongång. Just nu så lever jag inte i ett garn nysstan. jag vet vilka mina vänner är, var jag har min nyckel till min lägenhet, vilken adress jobbet ligger vid, jag vet att bilen är trasig och står där den står. Jag vet att min familj och mina vänner älskar mig. Och vi visar de. jag känner den trygghet jag känner igenom mig själv och min omgivning...Mitt liv va ett garnnystan , nu är det ett skräddarsytt mönster , som ingen förstår sig på.
Finns mycket jag ska skulle vilja säga till honom, men jag skiter i de . Så illa som han har behandlat mig ska ingen behöva bli behandlad , när man utstått så jävla mycket för ingenting. Väntat tre år , tre år av mitt liv, de tog han . och det har jag mig själv att skylla. Men va fan , jag va ju så kär. Men det är de jag säger om kärleken, du måste äta skiten , för att sen spy upp det. Och därefter äta det igen , nästa gång kanske du fattar hur vidrigt det egentligen kan vara. varje gång jag åker ut till mamma eller hem till byn, så är jag rädd att möta honom i bilen , rädd för att se honom på byn, rädd för att möta honom. Hur ska jag kunna handla i den situationen . antagligen kommer de aldrig hända. Så varför bryr jag mig , för att jag vet att han gör de....
