liinamedii

Hej

Jag vet inte om jag ska vara besviken eller förbannad kanske sårad eller ledsen. Eller varför inte allt på samma gång? Plus förbannad. Jag stått ut så länge med ditt sätt , det sätt att välja och välja bort. Och igår kom den berömda droppen. Du valde bort mig, dock för sista gången. Tio år av osäkerhet för för att man är rädd att bli bortvald. jag tar det  inte en gång till, fast än jag går på det omoch om och om igen, du kan veva med pengar saker resor, men det enda jag behöver är lite närhet ömhet, lite kärlek oxå. Men du ligger efter med det ett par år nu . Du säger de juj själv, jag är vuxen nu, och de finns saker jag ska och bör klara av som vuxen. Och jag klarar mig nog utan dig. " Du är alltid välkommen hem till oss" Så säger de som bryr sig om mig, och sina nära och kära, det är ingen jag nekar att ge dom orden till. Men du nekade mig de orden. Jag var inte välkommen . Du kanske inte stängde dörren, men de gjorde jag. Du anklagar honom för att vara ett svin ett as, men de du inte ser är att du gör precis lika dant. Du väljer eller så vill du ha kakan och både äta den, precis som han. De finns en stor skilnad mellan dig och honom , han har aldrig nekat mig någonting , han ljög ibland , rätt ofta . Men han visade att han älskade mig. Han visar fortfarande att han älskar mig. Och de kan jag inte minnas att du någon gång har gjort. Inte på de sättet du visar hur du älskar andra .