liinamedii

Ibland undrar jag om allr är som förr "där hemma" eller om någonting har förändrats, de vore skönt om allt vara som förr . Men å andra sidan vet jag att tiden för mig där stårstilla, de är nostalgi för mig där. Jag saknar de faktiskt. Saknar människorna gatorna , till och med den extremt gnälliga tanten i affären som låter som om hon ska skita på sig när hon skalämna tillbaka växeln, "trettooon åååå feeeeeemtiiii" om ni någon gång handlar i pålsboda så se till att gå till ica och få tillbaka växel ifrån den korta mulliga tanten med vitt lockigt hår. Saknar att dricka kaffe med pappa, saknar att gå till kiosken . Saknar Pålsboda ,men när jag åker upp dit är de som om jag bara kan vara kvar några timmar, blir för rastlös eller så är jag rädd för att bli kvar . Men endå är det för mig hem. Va sålänge sen jag var där nu, men inget är som de var då. Hade holm en gång, den enda människa som någonsin förstått sig på mig känns de som . Fast å andra sidan så trodde jag fel eftersom han gjorde som han gjorde, när jag tänker på de blir jag alltid lika förundrad över hur en människa kan göra så som han gjorde, de handlar fortfarande inte om att välja bort utan att kunna preoritera , jag trodde nog att vi skulle vara riktiga vänner för livet, men icke ! Allt förändras . Ibland tänker jag på hur de skulle bli om pappa flyttade, då har jag verkligen ingenting där längre att göra. Mina vänner är faktiskt nu mera utspridda linde, karlskoga örebro hallsberg sköllersta mm .  De är få kvar jimmi visserligen dajje såklart och nordborg , när Roy dog så förändrades en del. Annie har jag god kontakt givetvis, men vi har ju umgåtts sedan barnsben , å andra sidan är de väl ingen självklarhet då.  Men vi har god kontakt,har ångest över att jag inte träffat henne på många månader , har ångest över att jag inte är där för pappa eller ringer farmor oftare. Fick panik i Lördags efter jobbet när jag inspg hur inne jag var i alla på jobbet och hur lite jag engagerar mig i min familj . Fällde en tår, sanna fick höra på mitt snyftande ett par sekunder innan jag lugnade ner mig. Ringde i alla fall min farbror och gratulerade på namnsdagen , inte för att vi firar sånt , men de var väl bara ett litet tecken om att jag inte glömt bort dem . Saknar min familj där uppe så otroligt mycket. Svårt för mig att visa de , svårt för mig att höra av mig . Ibland känns det bättre att låta bli . . . Då kan man i mellan varven glömma hur mycket man saknar och längtar .



Jag är nog mer familje människa än vad jag tidigare vågat erkänna . Känns som om jag är otroligt splittad, delad och kanske inte vilsen, men de känns somom jag inte tillhör någon åt något håll, familjemässigt . Min farbror frågade faktiskt vad jag skulle göra jul, han är dock den enda. Pappa då? Undra vad han ska göra, han åker nog till farmor och farfar. Jag undrar om alla kommer fira jul ihop i år? Förra året jobbade jag, året innan de hadeoscar just gjort slut för andra gånen och julen var skit för mig, men då var vi hos farbror, de va trevligt. Jag och Marie drack vin, de var trevligt . Gillar den avslappnande julen . Minns julana när jag var barn , då var alla tillsmmans på falkvägen 8 . De var fina jular, man behövde inte bry sig, man följde bara med mamma och pappa. Jag behövde aldrig bestämma , jag behövde aldrig välja .



Usch nu blev jag ...........hittar inte ordet sentemental. Ska nog ringa Annie och tala lite , hon känner för de mesta som jag . Och då förstår vi varandra . Kanske ska ner på byn ochköpa frimärken till alla vi ska skicka julkort till, bara för att blåsaur huvet lite. Tror inte jag glömt någon vi har fått till 20 julkort i år. Skickar faktiskt till hom, sänder en hälsning kan man välfå göra, fast dock mest till hans mamma som jag tycker mycket om . Sedan till evelina i småland och alla mina släktingar. Å så på kärlekens sida med såklart, första gången sim jag skrivit god jul önskar liina och pirre. Känns bra att sända en hälsning tillsammans, den enda biten i min själ jag inte känner mig splittad eller vilsen i är min del till pirre, han är för givet tagen , jag vet att han finns, jag vet att han vill ha mig här och jag gör honom glad och lycklig. Han är min bekräftelse på att jag faktiskt finns på något sätt . Å så flickorna så klart. Tack till mina underbara riktiga vänner och till min underbara pojkvän .