Du var min sanning
I varje rykte ligger en sanning, det är väl så det sägs , eller ? Och för att ta reda på sanningen behöver man fråga den som sitter inne med informationen för att få det rätta svaret. Kanske vill man inte ha svar på de rykten man har hört, kanske vet man innerst inne vad svaret är. Men frågar endå, svaret kan då bli det man vill ha, men senare visas vara en lögn. Var det då värt att fråga ? Jag ger oftast alla mäniskor en chans att få svara på det jag frågar jag har att ställa, och förväntar mig sanningen, annars har jag ingen anledning att fråga. Men får jag sedan veta att det är en lögn du har kommit med, så är du inte värd mer en skiten under mina skor. Är jag inte värd att få veta sanningen ? Kanske är det du som är sanningen, när jag tänker efter är det alltid där du är nu som du hamnar. För att du tidigare levt i lögner. Du var min sanning , du var mitt allt, du var den som jag såg upp till, som jag kämpade för att vinna stolthet, du var den jag skänkte min sista tanke till innan jag slöt mina ögon på natten. Och du var den första som jag fick i tanken när jag vaknade dagen därpå. Du var den som fick mig att le även om tårarna föll, du var den som fick mig att resa mig upp när jag hade fallit hårt. Du var bara den enda jag ville ha. Och medens du var allt för mig, så var jag bara en lögn för dig.
Kommentarer
Trackback
