Hejdå:(



Vi alla som känt Dig

och vet vem Du var

önskar så att Du endå

kunde fått stanna kvar
det är med ett stort tomrum som du lämnat oss
men minnena av dig sliter sig aldrig loss. Du var alltid snäll tacksam ödmjuk och hade moral,
det är de vi kommer minnas främst av dig i alla da`r
Det är oerhört Hårt att behöva ta farväl av en vän, det är smärta
att aldrig få se dig igen. Men Jag hoppas att vi någon gång ses endå,
 men till dess Roy Kuhlin , hej då !






Åkte dot olyckan skedde . Satt i bilen säkert i tio minuter innan jag tog mig ork att kliva ur. Var ljus runt hans forografi och massor av fina texter som skrivits av nära och kära. Några av ljusen hade blåst ut, så jag tännde upp dem igen, stod en stund och tittade på fotografiet , kände hur tårarna oavbrutet rann ner för kinerna. Varför tänker man, varför . Varför satt han inte kvar på bussen, varför hade han ingenrelflex, varför finns det inga väglysen, varför finns det ingen gångbana, varför kom bilen just då? Varför varför varför ? Jag komihåg sist jag träffade Roy, det var när jag jobbade kväll i kiosken, och han kom in och köpte någonting, jag tror det var snus. Han frågade hur det var med kärleken, och jag svarade som vanligt att det var skit.  Han skrattade och berättade att han hört rykterna om min förlust av pojkvän, han gav  mig en lätt klapp på axeln och sa att de nog skulle ordna sig . Sedan gick vi till baksidan av kiosken och rökte, vi pratade mest om lumpen, han var glad för det var bara då tre veckor kvar till muck då för hans del. Sedam sa han att han skulle komma förbi på en kaffe så fort han muckat, han kontrollerade att han hade mitt nummer så han kunde skicka ett sms. Sedan så sa vi hejdå, sådär lite fort, som man gör när man är lite halv stressad " aa men vi höres och synes, ha de bra . Hej då"  Det var sista gången jag pratade med Roy. Hade man vetat att det var sista gången så hade det där med "hejdåandet" blivit en aning längre . Men varje gång du säger hej då till någon kan vara den sista, om man skulle gå runt och tänka så skulle man antagligen behöva vräka ur sig kärlek och tankar till var och varannan . Men man kan ju alltid ha det i åtanke, jag önskar att jag haft det .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0